Skäms lite...

Man kan och ska inte jämföra sorg säger kloka människor till mig. Varje sorg är sin egen och lika mycket värd.
Någon annan klok sa en gång att det kan vara lättare att bli änka än att bli lämnad, för då får man behålla sitt ex kärlek som den var i minnet. Just idag känns det dock väldigt förmätet.
Jag ramlade via aftonfabeln in hos Singelpappa och fick lite perspektiv på livet.
Så nu skäms jag över min oförmåga att ta mig i håret och skärpa mig, min envisa svartsyn... min ovilja att se det positiva som faktiskt kan komma av alla påtvingade förändringar av min tillvaro.

Det kunde ha varit så mycket värre... Dumpad gör ont - men jag sörjer någon som inte är den jag sörjer idag egentligen. Jag klamrar mig fast vid minnet av någon som slutade vara just den för länge sedan. Han finns men den han är idag är inte värd allt det här. Mina barn är värda så mycket bättre än den jag är idag, och jag är värd så mycket mer. Dags att ta sig i håret.

(Det kommer att komma bakslag och återfall det är jag säker på - men jag ska åtminstone försöka)